Vad som händer sen..
"Now most every morning I
Stare out the window and I
Think about where you might be
I've written you letters
That I'd like to send
If you would just send one to me.."
Jag tror att när man dör så återförenas man med alla dem man själv förlorat (jag hoppas iallafall att det är så) och att man då får träffas på något ställe som betyder mycket för en själv..
Jag tror att fasmor sitter på bruni i Björka, med Ivo i knät och berättar för sin pappa om allt härligt hon har varit med om sen han försvann..
Jag tror att hon berättar om alla sina barnbarn som hon har fått, historierna som vi har fått höra så många gånger - Om Jon, som har blivit så lång och ståtlig, trotts att han hade helt runda fötter när han var liten, så hon aldrig trodde att han skulle kunna gå..
- Om Emma, som hon precis som med oss andra, fick följa med till lekis varje morgon och hur de en gång stannade vid en märstack. Det var vår, så myrorna hade inte kommit fram än, men hon ville visa Emma att de kunde locka fram dem om de gav dem något sött. Allt de hade var en... en sån där rosa rund tablett.. (Emser) men det tyckte de om!
- Och om mig, hur liten och söt mun jag hade när jag kom hem från BB, liten och röd, som en rosenknopp. Och att jag var så tyst att hon trodde att jag inte kunde skrika.. och hon blev så glad första gången hon hörde mig skrika innifrån rummet..
Det är fullt av vitsippor, som en stor tjock matta, precis som den våren vi var där och plockade tillsammans. Det är mycket vatten i bäcken, massor! Som det var när hon var liten och hennes mamma tvättade mattor från stenen.
Farfar är inne och kokar kaffe, han har ju trotts allt hört och varit med när mycket av det hände..
Mormor och morfar är nog också där, de visste nog att hon skulle komma och åkte från Mardal för att träffa henne igen. Jag hoppas att hon hälsar till dem från mig! Saknar dem allihopa extra mycket nu..
Men jag tror också att jag har fått ytterligare en skyddsängel som hela tiden finns alldeles intill och ser till så att jag inte hamnar i allt för stora problem.
Jag vet att den skyddsängeln skulle vilja kunna prata med mig och säga till mig att inte gråta över henne, att hon inte är värd det och att det är mycket bättre när jag är glad. Men hon är värd varenda tår! Jag kommer sakna min älskade farmor resten av mitt liv, tills jag också får komma till bruni i Björka, bli bjuden på svartvinbärs saft och krama om henne igen..
Men först ska jag upptäcka världen och skaffa barn och barnbarn så att jag har massa spännande att berätta när det blir min tur.. :)
Jag har funderat över det här med tårar och hur evolutionen tänkte där.. men det får bli i nästa inlägg.. :)
