Konsum
Laddad med ett detaljerat fuskpapper gick jag upp för Konsum trappen för att ta mig ann mitt nya uppdrag.. Trodde väl inte så där jättemycket på att jag skulle klara det utan hjälp och när fusklappen dessutom skulle behöva sig en uppdatering visade det sig vara ganska så kört. Jag grejjade en del själv och en del fick min snälla kusin hjälpa mig med.. Man lär sig alltid av sina misstag, nästa gång kommer jag klara ännu mera själv, å gången där efter kanske jag grejjar de utan problem! =) Det blir så mycket roligare att jobba när man får lite ansvar, då känns det som man gör någon nytta. Man får visserligen lite mer press vilket gör dagen lite jobbigare, men det är det värt! =)
12 timmar idag.. jag borde sova!
Man träffar på så många konstiga mäniskor när man sitter i kassan. I morse kom det in en tant som skulle köpa lite små grejjer. Jag gör precis som vanligt och drar hennes medmera kort när hon säger; "Kan du ta de på 300:-" "Självklart" Svarar jag och antar att hon ska betala med Medmera kortet. Jag ber henne slå sin kod, vilket hon gör, men datorn säger ifrån...
"Men vad nu då!" Säger hon och vi försöker en gång till.. å igen.. å igen..
"Hmm.. vi får nog göra så att du skriver på och då kan du inte ta ut något extra"
"Men varför då då! Jag har då aldrig behövt slå någon kod förr?!"
"hmm.. men du vill betala med kortet?!" (Observera att jag bara har fått hennes Medmera kort)
"Nej! Jag vill inte betala med det!" Säger hon då argt och sliter det ur händerna på mig...
"Men..? Ok, hur vill du betala då?
"Va?!"
"Ja, om du inte vill betala med Medmera kortet så måste jag ju ha något annat av dig..."
"Men kan inte betala med kortet!"
Näääähäää! De är inte det vi har märkt medan vi har dragit de gång på gång å du har slagit koden gång på gång... Gha!! Djupt andetag men mycket vänlig röst:
"Hur vill du betala då?"
"Men herregud! Jag vill ju betala med kort!" (hon ger mig fortfarande inget nytt kort)
Jag väntar tålmodigt och hon tittar irriterat på mig, som om hon väntar på att jag ska göra något;
"Men du, jag förstår bara inte hur du menar då..." vänlig men något förtvivlad
"Då går jag till henne istället syftar på andra kassörskan, jag har då alltid kunnat göra så här förr!"
jösses! Hur då!?!
"Ja.. gör de..." grymt uppgiven, men ganska lycklig över att jag lyckades hålla mig lugn hela tiden hör jag hur hon byter kassa å gnäller lite på att jag typ är dum i huvudet, samtidigt som hon ger den andra kassörskan sitt bankkort! Ursäkta, men den här gången var det kanske inte jag som var dum... eller?
Kunden har alltid rätt! Därför bråkade jag inte heller med tanten som tog med sig Aftonbladet till bänken för att läsa utan att betala, trotts att jag sagt åt henne att man inte gjorde så.. Inte heller blev jag arg när hon bad mig läsa en hel notis (i tidningen hon inte hade betalat) högt för henne, utan så mycket som ett tack...
Jag tycker mycket bättre om gubbarna som berättar om sina rödhåriga släktingar på Irland, eller de som ber mig välja egna lotto-nummer när de har missat några (jag hoppa han blir rik på mina chansningar =)) Eller de som säger att de blir så glada när de ser mig, för att jag är så glad.. Mer sånt å mindre gnäll! =) Annars trivs jag ganska så bra, även om jag längtar tillbaka till matångorna, kapsylerna och pizzakartongerna ibland...
Kramar!!
