DrullJojo

Imorgon ska jag försöka att ta itu med framtiden.. Eller egentligen har jag redan börjat, har bara inte gjort det jobbigaste och viktigaste än.. Att fylla i pappren. Har aldrig gillat att fylla i papper om mig själv.. Jag gillar undersökningar och tävlingar då man får sitta och kryssa i olika rutor. Men när det är linjer för fri text och frågorna är "Berätta om dig själv, vilka är dina goda respektiva dåliga egenskaper", så får jag rysningar över hela kroppen och väntar med det in i det längsta.
Men imorgon tror jag att jag är redo! :)

Idag har jag varit barnvakt till min favoritpojke.. :) Vi har dansat, byggt torn, läst saga och ätit russin.. Han är så härlig - inga sura miner och gnäll eller tjat.. :) Så blir man helt varm när han kommer och lägger sig i knät på en eller springer och kramar om benen.. Sötnos!

Har börjat slå in lite julklappar också.. Det är roligt! :)

Just ja, jag lovade er ju mina funderingar över evolutinonen och tårar. Finns säkert nån fin forskning som förklarar det om man googlar, men mina teorier är mer spännande, eller hur? ;)

Är det inte lite konstigt egentligen. När man blir ledsen, riktigt arg, besviken, riktigt lycklig, ja faktiskt i de flesta fallen då riktigt starka känslor är inblandade så börjar det rinna ur ögonen..? Varför? Vad är det bra för?
Alla våra funktioner är härstammar ju från tiden då vi bodde i grottor, eller ännu tidigare.. Så vad hade våra förfäder för nytta av att gråta?
Kanske finns de för att visa de runt omkring oss när vi är ledsna, när vi behöver en tröstande kram. Många är så duktiga på att gömma sina känslor så att det bara är tårarna som avslöjar när de verkligen behöver hjälp..
Är det så att samtidigt som vi konstruerades att kunna gråta så fick vi också en medkänsla för de som gråter.
Är tårarna ett sätt att visa att känslorna är äkta. I en värld där fler och fler ljuger kanske tårarna ska visa när det verkligen är sanning.
Kanske är det för att jag är den uslaste lögnaren som finns (det beror på att jag tycker att det är helt fel att ljuga) men jag kan iallafall inte pressa fram glädjetårar om jag inte är riktigt lycklig, jag kan inte gråta om jag inte är ärligt ledsen och jag kan heller inte låssas skratta tills tårarna sprutar. 
Jag är ledsen, men det är nog mitt starkaste förslag. Vi fick kosten att gråta för att omvärden verkligen skulle se när vi känner något riktigt riktigt mycket..

Om det skulle vara så att jag kommer av mig i skrivandet av ansökningar imorgon så ska jag googla på ämnet å se vad som kommer fram..

Natti natt!