DrullJojo

När jag tittar på guldbaggegalan så känner jag lite sug efter att stå på scen igen.
Känns lite tråkigt att jag har lämnat det bakom mig. Även om jag inte hade en så lovande karriär så att jag en dag skulle fått stå på guldbaggescenen..
Men helt illa var det inte. Vi har ju faktiskt fått stipendium på flera tusen, spelat in film och varit på turné. Det är inte alla teatergrupper (framför allt inte utan vuxna ledare) som gjort det! :) Men det har PAX! :)

Fast helt lämnat skådespelar yrket har jag nog ändå inte gjort. Många gånger tycker jag att vi som reseledare borde vara värda en guldbagge också.
När man, efter två timmars sömn, hungrig och med vätskebrist, står framför en grupp och spelar att man är världens lyckligaste och gladaste människa.
Då man håller masken stenhårt för att inte börja skratta när man får höra de mest märkliga problemen. Eller biter ihop för att inte visa hur sårad eller arg man blir då någon skriker och ger en skulden för något man inte har ett dugg att göra med..
Då man får en fråga man inte har en aning om svaret på och improviserar fram ett svar som inte på långa vägar är ett svar på just den frågan men ändå gjort gästen nöjd och glad.
Vi är mångfasetterade också och kan byta från två roller på ett litet kick! Vi kan ställa upp i rollen som uppslagsverk, doktor, vinexpert, karta, slav, städare.. för att bara nämna några!

Visst är vi väl värda ett pris iallafall? ;)

Missförstå inte det här nu och tro att vi alltid spelar teater.. Större delen av tiden är jag faktiskt ärligt förstående, lycklig eller lessen å någons vägnar.
Men det händer att man måste plocka fram skådespelaren ibland.. Det händer..
Skillnaden är att man inte får några applåder för sina insatser. ;)

Även om vi inte får applåder och guldbaggar så gillar jag mitt nya yrke!
Precis som hon känner i.. hmm.. vad är det för film nu igen? Iallafall, det känns som att man vill hålla på med något yrke där man skapar något, något där man känner att man gör något och lämnar spår.
I kassan på Konsum eller då jag sopade golv, gick bara dagarna och det märktes ingen skillnad då dagen var slut.. Det är annorlunda om man är skådis. Då blir det en film som folk kan plocka fram en grå dag och titta på hur många gånger som helst..
Som reseledare då? Jo, men faktiskt! Jag har blivit upplärd att vi skapar upplevelser och minnen. Det stämmer väl? Även om det inte är något specifikt som man kan ta på, så bidrar vi faktiskt till att folk har något att tänka tillbaka på en regnig dag.
Även om inte alla tar hjälp av sin reseledare så behövs vi.. Det är mycket viktigt jobb bakom som inte syns.. :)